Mitt liv som Josefin

Efter en fantastisk obligatorisk Mossavägen kräftskiva kan man nästan ana att hösten är påväg.. i vindens kyla men även på känslan i mitt hjärta.. det går på sparlåga och jag vet inte riktigt vilken väg jag ska gå.. jag är vilsen... jag är rädd... men samtidigt hoppfull.. jag måste våga, take a leap of faith.. vad är det värsta som kan hända?