Mitt liv som Josefin

Jag lever.. Det har snart gått ett år sedan jag skrev sist.. Det har varit ett händelserikt år.. Samtidigt som det har hänt väldigt mycket har det hänt väldigt lite.. känns som att jag har stått och stampat på samma ställe, samtidigt som jag har haft väldigt mycket att göra har jag gjort väldigt lite.. Jag har lärt mig ett och annat om världen runt omkring mig och alla de små saker som jag lärt mig uppskatta, ett skratt med en vän, ett leende från ett barn eller en bra låt på radion. Men framför allt har jag lärt mig att jag mår bra. Jag KAN må bra, jag FÅR må bra. Jag tog ett för stunden jobbigt beslut för ett år sedan men jag gjorde det för min egen skull och att göra något för sig själv är som att säga till sig "Hey, jag tror på dig" och jag har inte en sekund ångrat att jag för första gången på länge lyssnade på vad JAG ville.. Jag har på det senaste året "fått" tillbaka gamla vänner och det känns som ingen tid har passerat, vi skrattar och gråter tillsammans, men vi har alltid varann.. Jag känner mig behövd och DET mår jag bra av.. känslan att jag faktiskt betyder något för någon... Nu börjar snart sommaren och alla nya äventyr som det för med sig.. jag har fantastiska människor omkring mig, de finaste vännerna man kan tänka sig och en familj som stöttar en i vått och torrt, vad mer kan man önska?